Cypern II.

Lite kommentarer som jag postar på Cornucopia.
"En lång kommentar
Del I
På bloggen Jessie's Café Americain länk kommenteras och ges några förklaringar till Cyperns kris, och dess del i den större Pan-Europeiska kriskontexten, liksom även de olika triggers om har förekommit Cyperns prekära läge. Läsvärt och i linje med en del av vad bland annat Cornucopia skriver om.
Ett intressant tillägg är den sista passagen om ironi. Tyskland påtvingar nästan övriga inom EU-zonen liknande villkor som Tyskland blev påtvingat efter krigets slut. Historien jämnar ut sig?
(min kommentar: Hur som helst är detta ett väldigt känsligt och farligt läge, och givet rätt förutsättningar kan såklart många opportunister ta ett sådant gyllene tillfälle i akt, eller helt enkelt kan allas egenintresse och ogenomtänkta utspel, hot och handlingar tillsammans bilda en explosiv och oregelbunden cocktail ur vilken det blir väldigt svårt att ta sig ut - ett sorts intrasslat kaos.
Som det stod någonstans så krävs det för att lösa ett komplex problem att alla inblandade gör exakt det som krävs i rätt tid och på rätt plats. Översatt till EU:s ekonomiska kris är det - bortsett från allt annat - väldigt mycket micromanagement och krav på genomtänka reformer och beslut. Detta är idag inte realistiskt att genomföra riktigt för att dels är EU:s macroekonomiska landskap väldigt olikt lokalt och alla är väldigt måna (vilket i sig inte är ett dugg konstigt) om sina villkor och surt förvärvade slantar - samtidigt som många har "run out of ideas" och börjar visa tendenser till allt mer drakoniska och desperata grepp. Detta gäller nog både den styrande eliten och andra. Kapital är urvattnat och energiresurserna allt sinande. Liksom att man likt en grekisk antik tragedi misslyckas att komma konstruktivt överens (jämför antika grekland), även när hoten hopas sig allt större och allteftersom tydligare på horizonten.
I "retrospect", på svenska sett tillbaka några dagar hade kanske den ekonomiska manövern på Cypern kunnat lyckas om man istället hade gjort annorlunda.
Till en början gått ut offentligt och sagt till Cyprioterna "Vi har problem, så här ligger det till"; därefter sagt att man funderat ut några alternativ; och därmed satt igång en debatt. Man hade (kopierat rakt av från Jessie's Café Americain) antagligen varit tvungen att vara beredd på en "haircut", dvs en viss destabilisering av ekonomin oavsett. Men genom att gå ut såhär direkt hade man undvikit den momentana "ni snor våra pengar"-effekten och den allmänna revulsionen och farhågorna.
En sådan direktdemokratiskt manöver hade kunnat utmynna enbart i en allmän debatt, eller rent av en folkomröstning. Där hade en -vad som ni blivit en likställt med en konfiskation - lösning varit en allmän proportionell donation till staten från Cyprioterna varit en möjligthet, eller något uppkommit i debatten. Detta skulle i sin tur kunna visa på demokratins vitalitet och även knyta an politiker och väljare som de är beroende av även i en krissuation*. Och fått till en lösning istället för ett inflation av problemet.
SvaraRadera

Del II
Men eftersom man idag är extremt rädd och ängligt om den allmänna opinionen så är ett sådant scenarion långsökt. Istället görs mycket bakom lyckta dörran och beslut och förslag kommer som rena överraskningar - för att inte säga en kalldusch. Det är inte rimligt längre att utgå från att allmänheten någonstans inte är varse om krisen på ett eller annat sätt.
Nu har man istället gjort soppan än grumligare och värre. Och blandat i allehanda stormakter - vilket gör att Cyperns öde är svårt att avgöra enbart för Cyprioterna själva som är egentlige de som oavsett utfall berörs direkt.
Utöver allt detta kan man såklart ha synpunkter om off-shore banking och Cyperns vana att göra förtjänst på pengar i skuggan eller gråzonen från andra länder. Att man överlag försöker hitta från EU:s och Ryssland håll de egna medborgare och företag som smiter undan (från ett statsmakt synvinkel) skatt osv är inte ett dugg underligt.
*Ddet är ett rätt naivt och utopiskt scenario.)

De här på bloggen som kommenterat att Cyperns ekonomi och risk för en framtida utblottad tillvaro verkar helt enkelt få rätt, även om spelet inte är slut än.
Nu är det ett sorts spel på flera parallella plan.
Ett grundläggande problem är att det finns en generell övertygelse att ett ekonomiskt normalläge är precis så som det var innan krisen dök upp. Vilket i sig är ett en grov missuppfattning, illusion och ett sätt att ljuga för sig själv - även i brist på bättre vetande (det har säkert skrivits om det här på bloggen). Perioden 2005-2008 var toppen på vågkammen, då "derivatorna" - dvs de framtida uställda löftena - pekade uppåt som bara den, precis innan Peak Oil slog igenom. Denna dogm är även väldigt hårt associerad med det moderna (nyliberala) axiomet om Tillväxten, ursäkta TILLVÄXTEN (som Cornucopia beskriver Upp, Upp, UPP!). Det är här man tyvärr måste påpeka att det är inte rimligt att en ö skall för all framtid syssla med bankärenden och lite turism på sidan av.
/Teheimar.

Geograf med inriktning på bland annat Politiskt och Ekonomisk Geografi. Jobbar med planering."

Cypern

Cypern får alltså just nu låna 10 miljarder Euro men ska samtidigt genomföra en engångsbeskattning av befintligga banktillgångar i Cypriotiska banker. Beskattningen ligger på mellan 6 - 9% beroende på tillgångarna är större (9%) eller mindre än (6%) än en viss summa i Euro.

 Det hela är lite underligt. Men anledningen ligger i att Cypern officiellt hamnat på randen till konkurs. Samtidigt är Cypern ett känt skatteparadis.

Bilden som målas upp blir lite underlig. Å ena sidan ska Cypern låna men samtidigt även betala i samma veva. Man får lite intrycket att ett av målen är att minska kapitalrörelsen till och från Cyperns banker och göra det svårare att gömma undan pengar av tvivelaktigt urpsrung på Cypern.  Dock drabbar det främst den cypriotiska befolkningen som är antagligen nödgad att ha konton på cypriotiska banken för att omfattas av sin motsvarande insättningsgaranti.

En del misstankar gör gällande att Eu på så vis är ute efter tillgångar med ryskt ursprung på Cypern. Detta förefaller inte orimligt, men det är en udda och lite farlig lek, - och kanske rentav förhållandevis resultatlös. Nu känner jag inte till om man frusit alla konton inför genomförandet av denna engångsbeskattning eller inte, men alla som kan kommer försöka flytta sina tillgångar från Cypern fram tills skatten genomförs. Gäller detta scenario kommer inte engångskatten ge särskilt mycket,  och egentligen främst drabba de vanliga Cyprioterna.

 Men - vad egentligen viktigare är den psykologiska effekten av denna politiska och ekonomiska manöver i övriga EU. Vanligt folk kommer tolka signalen som att vidare åtstramningar är att vänta och att pengarna på banken inte är bortom statens lust för att lappa och laga när ekonomin står på spel. De flesta är nog införstådda med att något måste göras, men vill nog knappast ha sina banktillgångar - som är de man ska leva av om man råkar ut för ekonomiska problem i sin vardag - tagna av sin egen stat. Känner vanligt folk att dessa pengar är osäkra så göds bara än mer spekulationer och ekonomins grund eroderas ytterligare.

Fungerar denna engångsbeskattning sätter den ändå ett farligt exempel. Misslyckas den är fler problem att vänta. Dessa problem kan lätt bli en okontrollerbar samling andra problem.

/Teheimar