Med anledning av vad som verkar vara en tragiskt olycka med ett barn som dog i en bil så kommer här en lös idé.
Det borde nog egentligen gå att ordna en varningmekanism för, i och kring bilar som teknisk koncept för att minska risken för att glömma ett barn i bilen.
Bilar idag är redan fullproppade med teknik såpass att förutsättningarna nog finns.
Men jag tänker mig att ett koncept på ett varningsystem kan bygga på ett par grundläggande komponenter.
1. Sensorer som redan finns i en del bilar.
2. De standarder som redan finns för bilbarnstolar och dylika.
3. Psykologiska faktorer
4. Trådlös kommunikation.
5. En säkerhetsåtgärd - just in case. Temperatur och ventilation.
Grund
I grund och botten skulle jag föreslå att använda två olika tekniker som sprider information från två olika håll - även om det är bilen som förmedlar informationen.
I - teknisk kedja från bilens sensorer till bilnyckel, telefon, mobilapp och andra personer.
II - bilens beteende ändras som bygger med på psykologi.
Komponenter:
1. Bilbarnstol där bilbarnstolen talar om för bilen att den finns i bilen och ändrar bilens beteende.
Detta exempelvis genom att bilbarnstolen kommunicerar med bilen via Bluetooth så fort den kopplats in eller dylikt (passiv reflektorantenn med RFID?). Detta kan även användas för att bilen ringer alla kopplade nummer ifall man lämnar bilen utan barn
2. Bilnyckel med förutom alla knappar som finns idag även en Bebis/Hund/djur ikon som lyser. Så länge man detekterar att det finns någon där så lyser knappen gult. Är det en bilbarnstol som är inkopplad (och detekteras vis RFID taggen exempelvis) så lyser den rött.
3. Ev. även en baksätes-sensor som detekterar rörelse + vikt.
4. Bilens beteende. Bilen vägrar låsa sig/stängas så länge man den detekterar att det finns en bebis/hund i bilen, men gör även aktivt motstånd i form att blinkningar och ett annorlunda tjut. Jag vet inte... en bil kanske rentav kan jollra lite ilsket. (påmminellse.)
5a. Om inget av detta fungerar och det är kvar en bebis eller hund och temperaturen börjar höjas inne i bilen - så kommer till slut bilen att dels starta ventilationen själv för att sänka temperaturer, och som sista nödåtgärd - öppa ett fönster eller så innan batteriet börjar bli för lågt.
5b. Man kan också tänka sig att bilen larmar omgivningen eller ringer något specifikt nummer. Ett mobilchip i en bil som ringer på ett nödnummer borde egentligen inte vara konstigt och anger ärende och position. Kanske att bilen ringer upp den andra föräldern tex.
Som sagt. Ett förslag.
/Teheimar.
Wednesday, May 08, 2013
Saturday, May 04, 2013
En kommentar om sårbarhet i tekniska system.
Efter Cornucopias blogginlägg idag om "Det senaste inom Sårbarhet" kom jag att tänka på två saker.
1. Dels att det är lite förunderligt hur mycket det påminner om en del av vad som hände med (det man hörde på nyheterna i alla fall) Rysslands militärmateriel under 90-talet, liksom med det civila flyget etc. Det var lite fler olyckor, krascher och annat som skylldes slentrianmässigt - vad man fick intrycket av - på försupna ryssar, korruption och att ryska saker helt enkelt påstods vara dåliga överlägna motsvarigheter från väst. Vilket antagligen inte helt var sant. En stor del av anledningen - undantaget korruption och dylikt* - verkar sådär senare ha varit helt enkelt gravt otillräckligt teknisk service. Så både helikoptrar föll ur skyn och infrastruktur fungerade dåligt. Det var helt enkelt i sammanhanget för dyrt att underhålla annars komplexa tekniska system och resultatet var därefter - en ökad sårbarhet. Men Ryssland hade på 90-talet en usel ekonomi och röveriet var stort.
* Visst söps det - men givet att hela det norliga bältet super så är det lite tveksamt att påpeka sådant som huvudorsak. Och det bör inte förvåna någon att det sups mer i dåliga tider. Det
2. Tekniskt underhåll kostar, och bygger man dyrare och mer komplexa system så kan det ofta innebära att underhållet kostar - vilket gör det attraktivt (för att använda nyspråk) att spara på underhållet så mycket som möjligt.
Slutsatsen i det här fallet är att man kanske har en paradox, men ändå en fullt logisk sådan. Kostar då underhåll i dagens Sverige - som enligt många är rikt ändå - såpass mycket att vi sparar in på det eller rent av konstruerar (designar som inte hört k-ordet förut och är för unga) även basala system som dörröppning så att de inte klarar strömavbrott - tja då råkar vi ut för samma sak: Det blir för dyrt. Och då har man förlorat sett till hela systemet, även om någon någonstans säkert gör vinst.
/Teheimar.
1. Dels att det är lite förunderligt hur mycket det påminner om en del av vad som hände med (det man hörde på nyheterna i alla fall) Rysslands militärmateriel under 90-talet, liksom med det civila flyget etc. Det var lite fler olyckor, krascher och annat som skylldes slentrianmässigt - vad man fick intrycket av - på försupna ryssar, korruption och att ryska saker helt enkelt påstods vara dåliga överlägna motsvarigheter från väst. Vilket antagligen inte helt var sant. En stor del av anledningen - undantaget korruption och dylikt* - verkar sådär senare ha varit helt enkelt gravt otillräckligt teknisk service. Så både helikoptrar föll ur skyn och infrastruktur fungerade dåligt. Det var helt enkelt i sammanhanget för dyrt att underhålla annars komplexa tekniska system och resultatet var därefter - en ökad sårbarhet. Men Ryssland hade på 90-talet en usel ekonomi och röveriet var stort.
* Visst söps det - men givet att hela det norliga bältet super så är det lite tveksamt att påpeka sådant som huvudorsak. Och det bör inte förvåna någon att det sups mer i dåliga tider. Det
2. Tekniskt underhåll kostar, och bygger man dyrare och mer komplexa system så kan det ofta innebära att underhållet kostar - vilket gör det attraktivt (för att använda nyspråk) att spara på underhållet så mycket som möjligt.
Slutsatsen i det här fallet är att man kanske har en paradox, men ändå en fullt logisk sådan. Kostar då underhåll i dagens Sverige - som enligt många är rikt ändå - såpass mycket att vi sparar in på det eller rent av konstruerar (designar som inte hört k-ordet förut och är för unga) även basala system som dörröppning så att de inte klarar strömavbrott - tja då råkar vi ut för samma sak: Det blir för dyrt. Och då har man förlorat sett till hela systemet, även om någon någonstans säkert gör vinst.
/Teheimar.
Monday, April 29, 2013
Frågor som rör Försvarsmakten.
Som ett led i den alltmer högljudda och ihållande debatten kring den Svenska Försvarsmaktens ekonomi, vara eller icke-vara, tänkte jag posta några frågor som jag anser behöver debatteras i anslutning och som del av den större debatten.
Idag är kontexten sådan att man mer eller mindre kräver mer Försvar. Men det diskuteras samtidigt för få alternativ, och det politiska Sverige (i alla fall från just nu partier och politiker i regeringställning - låt vara en minoritetsregering) verkar ha ett svalt eller i vart fall till synes handlingsförlamad inställning.
Här kommer det allteftersom postas några diskussionspunkter som jag önskar lyfta fram.
På grund av tidsbrist kommer dock inläggen inte vara särdeles långa, men däremot är de väl snabbt lästa.
1. - Hur stort försvar behövs det? Vad räcker som ett absolut minimum?
I dagens debatt så framgår med all pinsam tydlighet att Sveriges försvar verkar underdimensionerat, och på sätt och vis vadandes i något alltför komplex byråkrati (PRIO??, eller något annat?) som tillsammans gör verksamheten belamrad av avtalsmässiga klurigheter, skenande kostnader i en redan snålt tillsatt budget osv.
Men... hur stor Försvarsmakt skall vi egentligen ha? I rena enheter? Skall vi göra som Finland? Skall vi mer av endela vapenslag eller mindre? Hur mycket folk kontra högteknologi skall vi ha?
Idag är kontexten sådan att man mer eller mindre kräver mer Försvar. Men det diskuteras samtidigt för få alternativ, och det politiska Sverige (i alla fall från just nu partier och politiker i regeringställning - låt vara en minoritetsregering) verkar ha ett svalt eller i vart fall till synes handlingsförlamad inställning.
Här kommer det allteftersom postas några diskussionspunkter som jag önskar lyfta fram.
På grund av tidsbrist kommer dock inläggen inte vara särdeles långa, men däremot är de väl snabbt lästa.
1. - Hur stort försvar behövs det? Vad räcker som ett absolut minimum?
I dagens debatt så framgår med all pinsam tydlighet att Sveriges försvar verkar underdimensionerat, och på sätt och vis vadandes i något alltför komplex byråkrati (PRIO??, eller något annat?) som tillsammans gör verksamheten belamrad av avtalsmässiga klurigheter, skenande kostnader i en redan snålt tillsatt budget osv.
Men... hur stor Försvarsmakt skall vi egentligen ha? I rena enheter? Skall vi göra som Finland? Skall vi mer av endela vapenslag eller mindre? Hur mycket folk kontra högteknologi skall vi ha?
Monday, April 08, 2013
Cypern III
Cypern III, en sammanfattning av lite åsikter och tankar kring nuvarande fas av den Europeiska finanskrisen.
För de cirka 1 miljon Cyprioterna (det är den grekiska delen av Cypern som avses här) innebär det att deras banksektor kommer inte finnas kvar i lika stor omfattning och tyngd som tidigare.
Hur de skall klara sig är en lite öppen fråga.
Men vad som är klart är att på Cypern så bedömdes - liksom i alla andra Europeiska länder med finansiella problem förutom Island - bankerna såpass viktiga att staten garanterade deras verksamhet (om det nu verkligen var så). Framför allt hade Cypriotiska banker gjort stora förluster på grekiska statspapper som fallit i värde. Detta gjorde att i ett litet till befolkning och ( i större drag) ekonomiskt underlag land som Cypern, där bankerna hade stora depositioner hos dig från utlandet som vida översteg landets egna tillgångar att statsskulden skenade. Och då är krisen ett faktum. Det hände tex på Irland. Kreditorer, både privata och statliga (men från utlandet) var garanterade sina insatser och då var det Irländska staten som tog förlusten - och därmed det irländska folket. På Cypern konfiskerades visserligen en hel del banktillgångar tillhörande utländska bankkontohavare.
Eftersom Cypern var ett offshore-bankparadis fanns det en del pengar från bland annat Ryssland. Hur det blev med dessa pengar är lite oklart, men det cirkulerar uppgifter och rykten att de ryska pengarna (i alla fall de stora) hann undan. En nyhet som är kopplad till detta är att man i övriga Europa - framför allt Tyskland - inte var villig att täcka banker som hade ryska kunder med tillgångar av tvivelaktig karaktär med skattepengar -även om dessa ger som lån.
I övrigt sammanfaller detta även politiskt med att det är snart val i Tyskland och det gäller att visa sig handlingskraftig. Även om Tyskland skulle ha råd att vara med och mer eller mingre ge Cypern dessa pengar (17 Miljarder Euro är rätt mycket pengar i vilket fall och kännsbart för vilket land som helst) så är den tyska opinionen emot att fortsätta låna ut pengar till länder med dålig ekonomi.
Först några kommentarer:
1. Om de ryska pengarna - eller i vart fall stora sammanhängande depositioner/summer/större delen av dessa hann överföras till andra banker är sant är inte ett dugg överraskande. Stora klienter kanske fick förtur så bankerna hade mest stängt för mindre kunder.
2. Genom att konfiskera delar av bankkontoinnehav - oavsett storlek - som inte har att göra med insättningsgarantin - har man ruckat på en del fundamentala delar i det moderna bankväsendet och dess image - och därmed dess legitimitet.
Detta ger ett antal konsekvenser.
2.1 - Det blir svårare att övertyga folk att ha bankdepositioner om detta upprepas någon annanstans eller ens finns med bland möjligheterna.
2.2 - Ett kontantlöst samhälle ter sig än längre bort för dem som drömmer om det.
Denna konfiskation har varit en "öppning" av "Pandoras Box". Legitimiteten för bankväsendet som en grundstomme i den Västeuropeiska ekonomin är lite i gungning.
Vart har pengarna tagit vägen? Och vart kommer pengarna som finns kvar ta vägen (om Cypern inte är ett attraktivt tillhåll för pengar)?
Det beror på. Men man kan tänka sig exempelvis att en del av de medel som fanns hos Cypriotiska banker som är av en lite gråare karaktär kommer fly till andra länder som är ekonomiskt knutna till EU och Euron, men samtidigt tillräckligt mycket i periferin för att inte behöva utstå en strikt kontroll. Ett av dessa länder är Lettland. Sambandet är närheten till Ryssland, stor banksektor och knutet till den Europeiska marknaden. Samt kanske gynnsamt ränteläge.
Det sägs att Lettland har varnats för att ta emot pengar som flyr Cypern, men är det verkligen realistiskt. Kommer verkligen en bank i regel klara av att säga nej till en säck med pengar. Framför allt när de kommer i storlekar på några miljoner eller miljarder USD eller Euro. Och - vilket är viktigt här - när exempelvis ryska kunder har pengar på riktigt eller är väldigt angelägna att hitta en plats för dessa pengar.
Just nu pratas det om att Slovenien kan vara nästa land som kommer vara på randen till obestånd. Jag har ingen koll på den slovenska ekonomin, men en gissning är att det är ytterligare ett till land som har gått från tidigare planekonomi till en marknadsekonomi alltför snabbt och där man tagit på sig skulder efter västerlänskt manér i alltför snabb takt i och med att BNP-utveckling varit väldigt stor.
En sak som gör Lettland som tillflyktort för hela gråskalan av pengar lite speciell är landets koppling till Sverige och dess ekonomi - framför allt genom banksektorn. De lettiska bankerna ägs till större delen av svenska banker.
Samtidigt - vilket jag är inte helt säker på att det går att verifiera - så blir det så att lettiska och litauiska personers arbete i Skandinavien får en dubbel effekt. Dessa är (1) hjälper till att hålla ränteläget nere genom att hålla nere priser på arbete genom låga löner och därmed NAIRU, samtidigt som det i sin tur ökar synbar BNP, men också för skattemedel i en loop utomlands - men till bland annat svenskägda banker, och samtidigt ökar storleken på allehanda lån i Skandinavien; (2) håller Lettlands och Litauens egen ekonomiska utveckling på en lägre nivå (visst pengarna måste komma från någonstans, men i det här fallet går blir det så= och har en följd till en mängd kassa följder för en massa lettiska och ryska familjer.
En intrssant not i denna kontext är att Sverige verkar väldigt angelägete att Lettland ska införa Euron, men vill själva inte införa det. Varför Lettland ska ha Euro är nog mest i sådana fall för Sverige ekonomiska intresses skull. Sverige vill liksom ha tillgång till euron men inte behöva vara med i spelet efter reglerna - utan agera genom ett "proxy"-land, en sorts buffert. Eller? Lettland har absolut inget att tjäna på euron, inte nu. Det blir ännu en provins a la Cypern som är utsatt för den Eurpeiska marknadens svängningar. En periferi utan möjlighet till ekonomiskt självstyre.
Kopplingen mellan de Lettiska och Svenska bankerna gör Sverige exponerat och utsatt. Går Lettland igen ekonomiskt dåligt - eller snarare - ännu sämre, då förlorar de svenska bankerna tillgångar och därmed så kan en svensk ekonomisk kris triggas. Men med den fina skillnaden att i Sverige är det privata hushåll som har tagit på sig allt större lån istället för staten. Privata hushålls sammanlagda lånesumma är nu uppe i 3 000 Miljarder SEK. Det är något helt idiotiskt mycket. Sverige i övrigt har lån på (beror på hur man räknar, men det blir mycket ändå) cirka 9 gångar BNP. Wohoo, det luktar - för att citera Cornucopia - "Bränd Keltisk tiger." Cypern hade en exponering på 7-9:1 och Island hade också 7:1. Så är Sverige på tur då?
Samtidigt är dessa bankskandaler på sätt och vis bra. De gör att banker får det svårare att uppmuntra konstiga lån och placeringar. Det gör att de synas och granskar och får faktiskt helt enkelt motivera vad och varför. Och det uppmärksammar även hur pass ihopkopplad den globaliserade världen är - på gott och ont. Allt är inte dåligt av det. Senaste nyheten med sk "Bankleaks" är rätt kul. Det är rätt stora summor undangömda om man ska tro SvD:s artikel.
Tja... större delen av det verkar vara bolån. Existerande bolån. Dessutom har de vuxit med 1200 Miljarder av dem de senaste 3 åren. Det är som om den svenska befolkningen - ivrigt påhejat av hela systemet med ränkteavdrag till billiga krediter och banker som måste göra business till bonusprogram för bankanställda och "tänk positivt"-idiotin - trott att den närmaste framtiden är ett enda linjärt nationalekonomiskt paradis med hur mycket naturresurser, olja och annat vad man nu kan tänka sig som helst. Eller att folk fullt medvetna om risken - vilket jag start tvivlar på för de flesta verkar inte ens kunna räkna ordentligt eller inse riskerna - helt enkelt konsumerar i en sorts förskjuten "Fin de Siecle"-orgie så länge det går. Nackdelen är att det politiskt är helt inlåst i Sverige. Väljarna måste rösta med plånboken helt och hållet, och politiker kan inte debattera riktigt problem som rör ekonomi. Man har målat in sig i ett väldigt smalt hörn och allt annat rinner ut i substanslösa floskler.
Så vill exempelvis andra - som inte har särskilt mycket lån och som inte heller har en del i bolånekarusellen eller bolånekollektivet eller andra uppblåsta bubblor (skog, hästgårdar, brf med stora skulder, osv) vara med och betala för andras lånefest? Nja, tveksamt - för att inte säga rakt "Nej". Vad ska man med de till? Era lån, ni får klara ut det själva. Samtidigt är det i ett ekonomiskt allmänt krisläge svårt att slippa undan.
*// Ska uppdatera senare med länkar.
Cypern
Cyperns kris har gått och blivit ett faktum.För de cirka 1 miljon Cyprioterna (det är den grekiska delen av Cypern som avses här) innebär det att deras banksektor kommer inte finnas kvar i lika stor omfattning och tyngd som tidigare.
Hur de skall klara sig är en lite öppen fråga.
Men vad som är klart är att på Cypern så bedömdes - liksom i alla andra Europeiska länder med finansiella problem förutom Island - bankerna såpass viktiga att staten garanterade deras verksamhet (om det nu verkligen var så). Framför allt hade Cypriotiska banker gjort stora förluster på grekiska statspapper som fallit i värde. Detta gjorde att i ett litet till befolkning och ( i större drag) ekonomiskt underlag land som Cypern, där bankerna hade stora depositioner hos dig från utlandet som vida översteg landets egna tillgångar att statsskulden skenade. Och då är krisen ett faktum. Det hände tex på Irland. Kreditorer, både privata och statliga (men från utlandet) var garanterade sina insatser och då var det Irländska staten som tog förlusten - och därmed det irländska folket. På Cypern konfiskerades visserligen en hel del banktillgångar tillhörande utländska bankkontohavare.
Eftersom Cypern var ett offshore-bankparadis fanns det en del pengar från bland annat Ryssland. Hur det blev med dessa pengar är lite oklart, men det cirkulerar uppgifter och rykten att de ryska pengarna (i alla fall de stora) hann undan. En nyhet som är kopplad till detta är att man i övriga Europa - framför allt Tyskland - inte var villig att täcka banker som hade ryska kunder med tillgångar av tvivelaktig karaktär med skattepengar -även om dessa ger som lån.
I övrigt sammanfaller detta även politiskt med att det är snart val i Tyskland och det gäller att visa sig handlingskraftig. Även om Tyskland skulle ha råd att vara med och mer eller mingre ge Cypern dessa pengar (17 Miljarder Euro är rätt mycket pengar i vilket fall och kännsbart för vilket land som helst) så är den tyska opinionen emot att fortsätta låna ut pengar till länder med dålig ekonomi.
Vidare utveckling möjligheter
Vad händer härnäst?Först några kommentarer:
1. Om de ryska pengarna - eller i vart fall stora sammanhängande depositioner/summer/större delen av dessa hann överföras till andra banker är sant är inte ett dugg överraskande. Stora klienter kanske fick förtur så bankerna hade mest stängt för mindre kunder.
2. Genom att konfiskera delar av bankkontoinnehav - oavsett storlek - som inte har att göra med insättningsgarantin - har man ruckat på en del fundamentala delar i det moderna bankväsendet och dess image - och därmed dess legitimitet.
Detta ger ett antal konsekvenser.
2.1 - Det blir svårare att övertyga folk att ha bankdepositioner om detta upprepas någon annanstans eller ens finns med bland möjligheterna.
2.2 - Ett kontantlöst samhälle ter sig än längre bort för dem som drömmer om det.
Denna konfiskation har varit en "öppning" av "Pandoras Box". Legitimiteten för bankväsendet som en grundstomme i den Västeuropeiska ekonomin är lite i gungning.
Vart har pengarna tagit vägen? Och vart kommer pengarna som finns kvar ta vägen (om Cypern inte är ett attraktivt tillhåll för pengar)?
Det beror på. Men man kan tänka sig exempelvis att en del av de medel som fanns hos Cypriotiska banker som är av en lite gråare karaktär kommer fly till andra länder som är ekonomiskt knutna till EU och Euron, men samtidigt tillräckligt mycket i periferin för att inte behöva utstå en strikt kontroll. Ett av dessa länder är Lettland. Sambandet är närheten till Ryssland, stor banksektor och knutet till den Europeiska marknaden. Samt kanske gynnsamt ränteläge.
Det sägs att Lettland har varnats för att ta emot pengar som flyr Cypern, men är det verkligen realistiskt. Kommer verkligen en bank i regel klara av att säga nej till en säck med pengar. Framför allt när de kommer i storlekar på några miljoner eller miljarder USD eller Euro. Och - vilket är viktigt här - när exempelvis ryska kunder har pengar på riktigt eller är väldigt angelägna att hitta en plats för dessa pengar.
Just nu pratas det om att Slovenien kan vara nästa land som kommer vara på randen till obestånd. Jag har ingen koll på den slovenska ekonomin, men en gissning är att det är ytterligare ett till land som har gått från tidigare planekonomi till en marknadsekonomi alltför snabbt och där man tagit på sig skulder efter västerlänskt manér i alltför snabb takt i och med att BNP-utveckling varit väldigt stor.
En sak som gör Lettland som tillflyktort för hela gråskalan av pengar lite speciell är landets koppling till Sverige och dess ekonomi - framför allt genom banksektorn. De lettiska bankerna ägs till större delen av svenska banker.
Samtidigt - vilket jag är inte helt säker på att det går att verifiera - så blir det så att lettiska och litauiska personers arbete i Skandinavien får en dubbel effekt. Dessa är (1) hjälper till att hålla ränteläget nere genom att hålla nere priser på arbete genom låga löner och därmed NAIRU, samtidigt som det i sin tur ökar synbar BNP, men också för skattemedel i en loop utomlands - men till bland annat svenskägda banker, och samtidigt ökar storleken på allehanda lån i Skandinavien; (2) håller Lettlands och Litauens egen ekonomiska utveckling på en lägre nivå (visst pengarna måste komma från någonstans, men i det här fallet går blir det så= och har en följd till en mängd kassa följder för en massa lettiska och ryska familjer.
En intrssant not i denna kontext är att Sverige verkar väldigt angelägete att Lettland ska införa Euron, men vill själva inte införa det. Varför Lettland ska ha Euro är nog mest i sådana fall för Sverige ekonomiska intresses skull. Sverige vill liksom ha tillgång till euron men inte behöva vara med i spelet efter reglerna - utan agera genom ett "proxy"-land, en sorts buffert. Eller? Lettland har absolut inget att tjäna på euron, inte nu. Det blir ännu en provins a la Cypern som är utsatt för den Eurpeiska marknadens svängningar. En periferi utan möjlighet till ekonomiskt självstyre.
Kopplingen mellan de Lettiska och Svenska bankerna gör Sverige exponerat och utsatt. Går Lettland igen ekonomiskt dåligt - eller snarare - ännu sämre, då förlorar de svenska bankerna tillgångar och därmed så kan en svensk ekonomisk kris triggas. Men med den fina skillnaden att i Sverige är det privata hushåll som har tagit på sig allt större lån istället för staten. Privata hushålls sammanlagda lånesumma är nu uppe i 3 000 Miljarder SEK. Det är något helt idiotiskt mycket. Sverige i övrigt har lån på (beror på hur man räknar, men det blir mycket ändå) cirka 9 gångar BNP. Wohoo, det luktar - för att citera Cornucopia - "Bränd Keltisk tiger." Cypern hade en exponering på 7-9:1 och Island hade också 7:1. Så är Sverige på tur då?
Samtidigt är dessa bankskandaler på sätt och vis bra. De gör att banker får det svårare att uppmuntra konstiga lån och placeringar. Det gör att de synas och granskar och får faktiskt helt enkelt motivera vad och varför. Och det uppmärksammar även hur pass ihopkopplad den globaliserade världen är - på gott och ont. Allt är inte dåligt av det. Senaste nyheten med sk "Bankleaks" är rätt kul. Det är rätt stora summor undangömda om man ska tro SvD:s artikel.
Ska man vara med och betala?
Vad är alla dessa 3 000 Miljarder då?Tja... större delen av det verkar vara bolån. Existerande bolån. Dessutom har de vuxit med 1200 Miljarder av dem de senaste 3 åren. Det är som om den svenska befolkningen - ivrigt påhejat av hela systemet med ränkteavdrag till billiga krediter och banker som måste göra business till bonusprogram för bankanställda och "tänk positivt"-idiotin - trott att den närmaste framtiden är ett enda linjärt nationalekonomiskt paradis med hur mycket naturresurser, olja och annat vad man nu kan tänka sig som helst. Eller att folk fullt medvetna om risken - vilket jag start tvivlar på för de flesta verkar inte ens kunna räkna ordentligt eller inse riskerna - helt enkelt konsumerar i en sorts förskjuten "Fin de Siecle"-orgie så länge det går. Nackdelen är att det politiskt är helt inlåst i Sverige. Väljarna måste rösta med plånboken helt och hållet, och politiker kan inte debattera riktigt problem som rör ekonomi. Man har målat in sig i ett väldigt smalt hörn och allt annat rinner ut i substanslösa floskler.
Så vill exempelvis andra - som inte har särskilt mycket lån och som inte heller har en del i bolånekarusellen eller bolånekollektivet eller andra uppblåsta bubblor (skog, hästgårdar, brf med stora skulder, osv) vara med och betala för andras lånefest? Nja, tveksamt - för att inte säga rakt "Nej". Vad ska man med de till? Era lån, ni får klara ut det själva. Samtidigt är det i ett ekonomiskt allmänt krisläge svårt att slippa undan.
*// Ska uppdatera senare med länkar.
Thursday, March 21, 2013
Cypern II.
Lite kommentarer som jag postar på Cornucopia.
"En lång kommentar
Del I
På bloggen Jessie's Café Americain länk kommenteras och ges några förklaringar till Cyperns kris, och dess del i den större Pan-Europeiska kriskontexten, liksom även de olika triggers om har förekommit Cyperns prekära läge. Läsvärt och i linje med en del av vad bland annat Cornucopia skriver om.
Ett intressant tillägg är den sista passagen om ironi. Tyskland påtvingar nästan övriga inom EU-zonen liknande villkor som Tyskland blev påtvingat efter krigets slut. Historien jämnar ut sig?
(min kommentar: Hur som helst är detta ett väldigt känsligt och farligt läge, och givet rätt förutsättningar kan såklart många opportunister ta ett sådant gyllene tillfälle i akt, eller helt enkelt kan allas egenintresse och ogenomtänkta utspel, hot och handlingar tillsammans bilda en explosiv och oregelbunden cocktail ur vilken det blir väldigt svårt att ta sig ut - ett sorts intrasslat kaos.
Som det stod någonstans så krävs det för att lösa ett komplex problem att alla inblandade gör exakt det som krävs i rätt tid och på rätt plats. Översatt till EU:s ekonomiska kris är det - bortsett från allt annat - väldigt mycket micromanagement och krav på genomtänka reformer och beslut. Detta är idag inte realistiskt att genomföra riktigt för att dels är EU:s macroekonomiska landskap väldigt olikt lokalt och alla är väldigt måna (vilket i sig inte är ett dugg konstigt) om sina villkor och surt förvärvade slantar - samtidigt som många har "run out of ideas" och börjar visa tendenser till allt mer drakoniska och desperata grepp. Detta gäller nog både den styrande eliten och andra. Kapital är urvattnat och energiresurserna allt sinande. Liksom att man likt en grekisk antik tragedi misslyckas att komma konstruktivt överens (jämför antika grekland), även när hoten hopas sig allt större och allteftersom tydligare på horizonten.
I "retrospect", på svenska sett tillbaka några dagar hade kanske den ekonomiska manövern på Cypern kunnat lyckas om man istället hade gjort annorlunda.
Till en början gått ut offentligt och sagt till Cyprioterna "Vi har problem, så här ligger det till"; därefter sagt att man funderat ut några alternativ; och därmed satt igång en debatt. Man hade (kopierat rakt av från Jessie's Café Americain) antagligen varit tvungen att vara beredd på en "haircut", dvs en viss destabilisering av ekonomin oavsett. Men genom att gå ut såhär direkt hade man undvikit den momentana "ni snor våra pengar"-effekten och den allmänna revulsionen och farhågorna.
En sådan direktdemokratiskt manöver hade kunnat utmynna enbart i en allmän debatt, eller rent av en folkomröstning. Där hade en -vad som ni blivit en likställt med en konfiskation - lösning varit en allmän proportionell donation till staten från Cyprioterna varit en möjligthet, eller något uppkommit i debatten. Detta skulle i sin tur kunna visa på demokratins vitalitet och även knyta an politiker och väljare som de är beroende av även i en krissuation*. Och fått till en lösning istället för ett inflation av problemet.
SvaraRadera
Del II
Men eftersom man idag är extremt rädd och ängligt om den allmänna opinionen så är ett sådant scenarion långsökt. Istället görs mycket bakom lyckta dörran och beslut och förslag kommer som rena överraskningar - för att inte säga en kalldusch. Det är inte rimligt längre att utgå från att allmänheten någonstans inte är varse om krisen på ett eller annat sätt.
Nu har man istället gjort soppan än grumligare och värre. Och blandat i allehanda stormakter - vilket gör att Cyperns öde är svårt att avgöra enbart för Cyprioterna själva som är egentlige de som oavsett utfall berörs direkt.
Utöver allt detta kan man såklart ha synpunkter om off-shore banking och Cyperns vana att göra förtjänst på pengar i skuggan eller gråzonen från andra länder. Att man överlag försöker hitta från EU:s och Ryssland håll de egna medborgare och företag som smiter undan (från ett statsmakt synvinkel) skatt osv är inte ett dugg underligt.
*Ddet är ett rätt naivt och utopiskt scenario.)
De här på bloggen som kommenterat att Cyperns ekonomi och risk för en framtida utblottad tillvaro verkar helt enkelt få rätt, även om spelet inte är slut än.
Nu är det ett sorts spel på flera parallella plan.
Ett grundläggande problem är att det finns en generell övertygelse att ett ekonomiskt normalläge är precis så som det var innan krisen dök upp. Vilket i sig är ett en grov missuppfattning, illusion och ett sätt att ljuga för sig själv - även i brist på bättre vetande (det har säkert skrivits om det här på bloggen). Perioden 2005-2008 var toppen på vågkammen, då "derivatorna" - dvs de framtida uställda löftena - pekade uppåt som bara den, precis innan Peak Oil slog igenom. Denna dogm är även väldigt hårt associerad med det moderna (nyliberala) axiomet om Tillväxten, ursäkta TILLVÄXTEN (som Cornucopia beskriver Upp, Upp, UPP!). Det är här man tyvärr måste påpeka att det är inte rimligt att en ö skall för all framtid syssla med bankärenden och lite turism på sidan av.
/Teheimar.
Geograf med inriktning på bland annat Politiskt och Ekonomisk Geografi. Jobbar med planering."
"En lång kommentar
Del I
På bloggen Jessie's Café Americain länk kommenteras och ges några förklaringar till Cyperns kris, och dess del i den större Pan-Europeiska kriskontexten, liksom även de olika triggers om har förekommit Cyperns prekära läge. Läsvärt och i linje med en del av vad bland annat Cornucopia skriver om.
Ett intressant tillägg är den sista passagen om ironi. Tyskland påtvingar nästan övriga inom EU-zonen liknande villkor som Tyskland blev påtvingat efter krigets slut. Historien jämnar ut sig?
(min kommentar: Hur som helst är detta ett väldigt känsligt och farligt läge, och givet rätt förutsättningar kan såklart många opportunister ta ett sådant gyllene tillfälle i akt, eller helt enkelt kan allas egenintresse och ogenomtänkta utspel, hot och handlingar tillsammans bilda en explosiv och oregelbunden cocktail ur vilken det blir väldigt svårt att ta sig ut - ett sorts intrasslat kaos.
Som det stod någonstans så krävs det för att lösa ett komplex problem att alla inblandade gör exakt det som krävs i rätt tid och på rätt plats. Översatt till EU:s ekonomiska kris är det - bortsett från allt annat - väldigt mycket micromanagement och krav på genomtänka reformer och beslut. Detta är idag inte realistiskt att genomföra riktigt för att dels är EU:s macroekonomiska landskap väldigt olikt lokalt och alla är väldigt måna (vilket i sig inte är ett dugg konstigt) om sina villkor och surt förvärvade slantar - samtidigt som många har "run out of ideas" och börjar visa tendenser till allt mer drakoniska och desperata grepp. Detta gäller nog både den styrande eliten och andra. Kapital är urvattnat och energiresurserna allt sinande. Liksom att man likt en grekisk antik tragedi misslyckas att komma konstruktivt överens (jämför antika grekland), även när hoten hopas sig allt större och allteftersom tydligare på horizonten.
I "retrospect", på svenska sett tillbaka några dagar hade kanske den ekonomiska manövern på Cypern kunnat lyckas om man istället hade gjort annorlunda.
Till en början gått ut offentligt och sagt till Cyprioterna "Vi har problem, så här ligger det till"; därefter sagt att man funderat ut några alternativ; och därmed satt igång en debatt. Man hade (kopierat rakt av från Jessie's Café Americain) antagligen varit tvungen att vara beredd på en "haircut", dvs en viss destabilisering av ekonomin oavsett. Men genom att gå ut såhär direkt hade man undvikit den momentana "ni snor våra pengar"-effekten och den allmänna revulsionen och farhågorna.
En sådan direktdemokratiskt manöver hade kunnat utmynna enbart i en allmän debatt, eller rent av en folkomröstning. Där hade en -vad som ni blivit en likställt med en konfiskation - lösning varit en allmän proportionell donation till staten från Cyprioterna varit en möjligthet, eller något uppkommit i debatten. Detta skulle i sin tur kunna visa på demokratins vitalitet och även knyta an politiker och väljare som de är beroende av även i en krissuation*. Och fått till en lösning istället för ett inflation av problemet.
SvaraRadera
Del II
Men eftersom man idag är extremt rädd och ängligt om den allmänna opinionen så är ett sådant scenarion långsökt. Istället görs mycket bakom lyckta dörran och beslut och förslag kommer som rena överraskningar - för att inte säga en kalldusch. Det är inte rimligt längre att utgå från att allmänheten någonstans inte är varse om krisen på ett eller annat sätt.
Nu har man istället gjort soppan än grumligare och värre. Och blandat i allehanda stormakter - vilket gör att Cyperns öde är svårt att avgöra enbart för Cyprioterna själva som är egentlige de som oavsett utfall berörs direkt.
Utöver allt detta kan man såklart ha synpunkter om off-shore banking och Cyperns vana att göra förtjänst på pengar i skuggan eller gråzonen från andra länder. Att man överlag försöker hitta från EU:s och Ryssland håll de egna medborgare och företag som smiter undan (från ett statsmakt synvinkel) skatt osv är inte ett dugg underligt.
*Ddet är ett rätt naivt och utopiskt scenario.)
De här på bloggen som kommenterat att Cyperns ekonomi och risk för en framtida utblottad tillvaro verkar helt enkelt få rätt, även om spelet inte är slut än.
Nu är det ett sorts spel på flera parallella plan.
Ett grundläggande problem är att det finns en generell övertygelse att ett ekonomiskt normalläge är precis så som det var innan krisen dök upp. Vilket i sig är ett en grov missuppfattning, illusion och ett sätt att ljuga för sig själv - även i brist på bättre vetande (det har säkert skrivits om det här på bloggen). Perioden 2005-2008 var toppen på vågkammen, då "derivatorna" - dvs de framtida uställda löftena - pekade uppåt som bara den, precis innan Peak Oil slog igenom. Denna dogm är även väldigt hårt associerad med det moderna (nyliberala) axiomet om Tillväxten, ursäkta TILLVÄXTEN (som Cornucopia beskriver Upp, Upp, UPP!). Det är här man tyvärr måste påpeka att det är inte rimligt att en ö skall för all framtid syssla med bankärenden och lite turism på sidan av.
/Teheimar.
Geograf med inriktning på bland annat Politiskt och Ekonomisk Geografi. Jobbar med planering."
Sunday, March 17, 2013
Cypern
Cypern
får alltså just nu låna 10 miljarder Euro men ska samtidigt genomföra en
engångsbeskattning av befintligga banktillgångar i Cypriotiska banker.
Beskattningen ligger på mellan 6 - 9% beroende på tillgångarna är större (9%)
eller mindre än (6%) än en viss summa i Euro.
Det hela är lite underligt. Men anledningen
ligger i att Cypern officiellt hamnat på randen till konkurs. Samtidigt är
Cypern ett känt skatteparadis.
Bilden
som målas upp blir lite underlig. Å ena sidan ska Cypern låna men samtidigt
även betala i samma veva. Man får lite intrycket att ett av målen är att minska
kapitalrörelsen till och från Cyperns banker och göra det svårare att gömma
undan pengar av tvivelaktigt urpsrung på Cypern. Dock drabbar det främst den cypriotiska
befolkningen som är antagligen nödgad att ha konton på cypriotiska banken för
att omfattas av sin motsvarande insättningsgaranti.
En del
misstankar gör gällande att Eu på så vis är ute efter tillgångar med ryskt
ursprung på Cypern. Detta förefaller inte orimligt, men det är en udda och lite
farlig lek, - och kanske rentav förhållandevis resultatlös. Nu känner jag inte
till om man frusit alla konton inför genomförandet av denna engångsbeskattning
eller inte, men alla som kan kommer försöka flytta sina tillgångar från Cypern
fram tills skatten genomförs. Gäller detta scenario kommer inte engångskatten
ge särskilt mycket, och egentligen
främst drabba de vanliga Cyprioterna.
Men - vad egentligen viktigare är den
psykologiska effekten av denna politiska och ekonomiska manöver i övriga EU.
Vanligt folk kommer tolka signalen som att vidare åtstramningar är att vänta
och att pengarna på banken inte är bortom statens lust för att lappa och laga
när ekonomin står på spel. De flesta är nog införstådda med att något måste
göras, men vill nog knappast ha sina banktillgångar - som är de man ska leva av
om man råkar ut för ekonomiska problem i sin vardag - tagna av sin egen stat.
Känner vanligt folk att dessa pengar är osäkra så göds bara än mer
spekulationer och ekonomins grund eroderas ytterligare.
Fungerar
denna engångsbeskattning sätter den ändå ett farligt exempel. Misslyckas den är
fler problem att vänta. Dessa problem kan lätt bli en okontrollerbar samling andra problem.
/Teheimar
Wednesday, January 16, 2013
Massiv skuldsättning som en spekulativ försvarsåtgärd
(Lite snabbt skrivet, mer en idé än ett riktigt inlägg.)
Eftersom det är Folk och Försvar som pågår just nu och som tyvärr verkar vara en sådär enligt mycket mer än jag intresserade bloggare (här och här) tänkte jag att en liten idé skulle vara på plats här.
Observera att jag inte försvarar tillvägagångssättet eller effekten, utan enbart beskriver den och funderar på om det kan vara så.
Som Cornucopia? skriver om här har det svenska folket fortsatt att skuldsätta sig senaste 2 åren.
"Att vi nu återigen är nere nära rekordlåga bolåneräntor hjälper inte, eftersom vi redan varit här nere. Sedan vi sist var där under 2009, så har de svenska hushållens skulder ökat från 2 388 miljarder till 2 971 miljarder."
Det rör sig om alltså 583 Miljarder SEK. Det är en sådär lagom nätt summa. Det är dessutom enbart hushållens skulder. BNP ligger enligt Ekonomifakta på ca 3 500 Miljarder SEK. Men BNP anger som sagt omsättningen av pengar, inte nödvändigtvis hur mycket pengar som faktiskt finns.
Men till idén..
Vad händer om ett land blir ockuperat eller rent av erövrat med dess skulder?
Är det så att skulderna annuleras? Eller övertas de av ockupationsmakten/erövraren?
Jag är inte säker, men en gissning är att det sker något mittemellan. Givet att det inte är ett större krig (tex Världskrig) som legat som orsak så kan det tänkas att den nya makten övertar vissa lån och ställer in betalningen på andra lån. Liksom att vad som händer även avgörs av hur de ockuperade landets lån var beskaffade?
Om majoriteten av lånen var till det land somsenare ockuperade - ja då är det lite som vanligt (kan du inte betala bolånet tar banken din lägenhet…).
Men vad majoriteten av lånen till diverse andra länder som har möjlighet att kräva ockupationsmakten på pengar för att fortsätta på en fungerande internationell marknad… då borde rimligen ockupationsmakten även vara den som vidare står som garant för lånen.
Som exempel kan nämnas att såvitt jag läst och hört så övertog exempelvis Ryssland en stor del av Sovjetunionens lån. Det i rollen som den juridiska Sovjetunionens arvtagare och tidigare centrum. (Och som jag förstår så har Ryssland även hållit sina åtaganden i det.)
Min hypotes baseras på tanken att det kan hända att ett lands lånebörda kan fungera som en temporär avskräckelse försvarsmässigt, framför allt om lånen är blandade och tagna hos annars politiskt allierade. Detta kan rent spekulativt fungera väl tillsammans med faktumet att man just under tiden inte har ett ordentligt försvar. Avskräckelsen skulle då vara för en fiende inte att ockupera landet, utan att behöva betala för det, eller riskera att drabbas ekonomiskt på övrigt håll internationellt med sänkt rating, större tullar och sämre handel.
Dock är det såklart en spekulation att göra så och ett extremt våghalsigt spel. Det är nog i de flesta fall långt säkrare med ett lagom dimensionerat med lite överkant, och välövat försvar från grunden. Plus lite statsskuld och utlandslån.
Att ha skildsättning som en avskräckelse ger visserligen en tillfälligt bättre ekonomi eftersom det finns mer pengar i omlopp, men det räddar inte situationen till slut - för om man inte använt en del av pengarna till försvar så kommer till slut få både betala för en upprustning och återbetalning, dvs en högre kostnad - om man inte blivit erövrad till dess eller strippad på sina naturresurser.
Det är kanske även på plats att även diskutera lite vad man i Sverige kunde ha fått för dessa 583 Miljarder SEK. Vi har ju redan 2300 Miljarder SEK där större delen nog gått till bostadslån.
Så hur mycket lyxigare kan det bli?
I en osäkrare världs klarar du nog dig på en 42 tums platt-TV istället för den nyaste 50:tummaren, men mellanskillnaden kan nog lugnt gå till att du vet lite säkrare att en eventuell fiende kommer fundera några varv extra och förhoppningsvis inte känna sig lockad av sno din TV. -> Dvs ett försvar som är här vid våra territoriella gränser.
Jag kan inte vapensystem, kostnader etc såtillvida att jag inte är en MÖP. Men närapå. Men om vi diskuterar i den offentliga debatten att Försvarsmaktens budget är kring 40 Miljarder, så skulle även en tiondel eller två av 583 Miljarder leverera ett försvar på steroider jämfört med som finns nu sett till själva de ekonomiska summorna.
Resterande kunde ha gått till att åtminstonde rusta upp ett och annat dagis tex. Eller kanske kasta en bit till det svenska skolväsendet. Höj lärarlönen till en början och ge lärarna mer tid att vara lärare. Administration är för administratörer. Det är det vi har dem för.
583 Miljarder är för övrigt 61 110 kr/per person i landet (Census 2012). Som alltså egentligen både du och jag som läser detta är skyldiga till någon, kanske till varandra, men även någon del till utlandet och därmed är det en reell skuld.
Eftersom det är Folk och Försvar som pågår just nu och som tyvärr verkar vara en sådär enligt mycket mer än jag intresserade bloggare (här och här) tänkte jag att en liten idé skulle vara på plats här.
Observera att jag inte försvarar tillvägagångssättet eller effekten, utan enbart beskriver den och funderar på om det kan vara så.
Som Cornucopia? skriver om här har det svenska folket fortsatt att skuldsätta sig senaste 2 åren.
"Att vi nu återigen är nere nära rekordlåga bolåneräntor hjälper inte, eftersom vi redan varit här nere. Sedan vi sist var där under 2009, så har de svenska hushållens skulder ökat från 2 388 miljarder till 2 971 miljarder."
Det rör sig om alltså 583 Miljarder SEK. Det är en sådär lagom nätt summa. Det är dessutom enbart hushållens skulder. BNP ligger enligt Ekonomifakta på ca 3 500 Miljarder SEK. Men BNP anger som sagt omsättningen av pengar, inte nödvändigtvis hur mycket pengar som faktiskt finns.
Men till idén..
Vad händer om ett land blir ockuperat eller rent av erövrat med dess skulder?
Är det så att skulderna annuleras? Eller övertas de av ockupationsmakten/erövraren?
Jag är inte säker, men en gissning är att det sker något mittemellan. Givet att det inte är ett större krig (tex Världskrig) som legat som orsak så kan det tänkas att den nya makten övertar vissa lån och ställer in betalningen på andra lån. Liksom att vad som händer även avgörs av hur de ockuperade landets lån var beskaffade?
Om majoriteten av lånen var till det land somsenare ockuperade - ja då är det lite som vanligt (kan du inte betala bolånet tar banken din lägenhet…).
Men vad majoriteten av lånen till diverse andra länder som har möjlighet att kräva ockupationsmakten på pengar för att fortsätta på en fungerande internationell marknad… då borde rimligen ockupationsmakten även vara den som vidare står som garant för lånen.
Som exempel kan nämnas att såvitt jag läst och hört så övertog exempelvis Ryssland en stor del av Sovjetunionens lån. Det i rollen som den juridiska Sovjetunionens arvtagare och tidigare centrum. (Och som jag förstår så har Ryssland även hållit sina åtaganden i det.)
Min hypotes baseras på tanken att det kan hända att ett lands lånebörda kan fungera som en temporär avskräckelse försvarsmässigt, framför allt om lånen är blandade och tagna hos annars politiskt allierade. Detta kan rent spekulativt fungera väl tillsammans med faktumet att man just under tiden inte har ett ordentligt försvar. Avskräckelsen skulle då vara för en fiende inte att ockupera landet, utan att behöva betala för det, eller riskera att drabbas ekonomiskt på övrigt håll internationellt med sänkt rating, större tullar och sämre handel.
Dock är det såklart en spekulation att göra så och ett extremt våghalsigt spel. Det är nog i de flesta fall långt säkrare med ett lagom dimensionerat med lite överkant, och välövat försvar från grunden. Plus lite statsskuld och utlandslån.
Att ha skildsättning som en avskräckelse ger visserligen en tillfälligt bättre ekonomi eftersom det finns mer pengar i omlopp, men det räddar inte situationen till slut - för om man inte använt en del av pengarna till försvar så kommer till slut få både betala för en upprustning och återbetalning, dvs en högre kostnad - om man inte blivit erövrad till dess eller strippad på sina naturresurser.
Det är kanske även på plats att även diskutera lite vad man i Sverige kunde ha fått för dessa 583 Miljarder SEK. Vi har ju redan 2300 Miljarder SEK där större delen nog gått till bostadslån.
Så hur mycket lyxigare kan det bli?
I en osäkrare världs klarar du nog dig på en 42 tums platt-TV istället för den nyaste 50:tummaren, men mellanskillnaden kan nog lugnt gå till att du vet lite säkrare att en eventuell fiende kommer fundera några varv extra och förhoppningsvis inte känna sig lockad av sno din TV. -> Dvs ett försvar som är här vid våra territoriella gränser.
Jag kan inte vapensystem, kostnader etc såtillvida att jag inte är en MÖP. Men närapå. Men om vi diskuterar i den offentliga debatten att Försvarsmaktens budget är kring 40 Miljarder, så skulle även en tiondel eller två av 583 Miljarder leverera ett försvar på steroider jämfört med som finns nu sett till själva de ekonomiska summorna.
Resterande kunde ha gått till att åtminstonde rusta upp ett och annat dagis tex. Eller kanske kasta en bit till det svenska skolväsendet. Höj lärarlönen till en början och ge lärarna mer tid att vara lärare. Administration är för administratörer. Det är det vi har dem för.
583 Miljarder är för övrigt 61 110 kr/per person i landet (Census 2012). Som alltså egentligen både du och jag som läser detta är skyldiga till någon, kanske till varandra, men även någon del till utlandet och därmed är det en reell skuld.
Subscribe to:
Posts (Atom)