Få har rätt om Energin - framför allt om El och Sverige.

Lyssnade idag på Riksdagsdebatten. Det var i princip nästan alla partiledare som talade. Det var en veritabel pajkastning. Lite av en flame-war som det kallas på IT-forum. Det som jag tyckte var mest intressant var två saker.
Dels skolan och dels Sverige energiförsörjning. Även om det var såklart uppmärsammat att höra (medan man stod i köket) om ungdomsarbetslöshet och Sverige.
Givetsvis känns det igen. Man är nästan klar med sin utbildning. Man har kanske kostat staten närmare 1.5 miljoner kronor sammanlagt utbildningsmässigt i lärartid, exkursioner, handledning, literratur, IT-plattformar, bibliotek, etc. Listan är väldigt lång. Man har en utbildning som är sällsynt (man får leta med lykta mitt på dagen) och som med de flesta mått mätt borde vara akut nödvändig. Man har till och med arbetslivserfarenhet. Inte kanske överdådigt mycket - men den finns, och är inte dålig. MEN - inga jobb i sikte. Eller inte i vart fall stabila, normalt avlönade jobb. Inte sådana som man kan bygga familj på, spara till något dyrare, eller ens ha en dräglig tillvaro på.
Så man funderar lite - ska jag plugga ännu mer - fast det är ju kanske till ingen nytta. Eller ska man kanske rentav emigrera?*
 Frågan är öppen så länge. Jag söker efter jobb. Här är en liten presentation av vad en Geograf gör.

 I alla fall.
 Tillbaka till Riksdagsdebatten.

Först skolan. Skolan är absolut en av de viktigaste delarna av samhället. Desto märkligare och fel att den är i den verkar vara - eller snarare - är i så dåligt skick.
Jag hänvisar till Cornucopias alldeles utmärkta inlägg idag om ämnet "Meningslost-legitimerade lärare kräver högre löner" - länk. Sammanfatt: Lärarlegitimationen kanske var (min åsikt) en OK idé - men helt fel genomförd. Lärarna ska ha mer i lön. Mycket mer. 10 000 kr plus i dagens penningsvärde över ett bräde är måhända ett trubbigt instrument. Men det är en början. Liksom börja förbättra lärarutbildningen - som är så dålig att en av mina vänner i ren avsky hoppade av den.

Energi och strömförsörjning.
Riksdagsdebatten var tyvärr aningen för enkelspårig när det kom till elförsörjningen. Vilket är synd.
Jan Björklund hävdar Kärkraftens allsmäktighet, medan Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt propagerar för alla dagens "trendriktiga" miljöalternativ.
Ingen har riktigt rätt. Tyvärr. Energifrågan är komplex och den går inte att lösa genom att bara försöka skrika så högt som möjligt.

Till en början
Vi behöver BÅDE kärnkraft och miljöalternativ. Liksom kanske även en del lite av det fossila så länge.
Varför det?
För att energin inte räcker annars (1) och för att även om man börjar med en storskalig omställning så räcker inte takten i vilket fall (2), samt inte minst - energiförsörjningen måste vara stabil (3).

Därför behövs ett elnät och elenergibas som är snarare en överlappande kaskad av olika energislag som täcker för varandra vid olika behov, väder och scenarion.
Kärnkraften kan vara kvar som elproduktionsbas när vinden inte blådes, det är mörkt eller mulet och när vattenreservoarerna är låga.

När vinden blåser, solen skiner och vattnet forsar efter snösmältning eller regn, då kör man på det.

Det centrala är att det finns inget sätt idag för att lagra elenergi för lång tid. Det är det som är den fossila energins största fördel.

Så det går att lösa. Men det är inte riktigt som man försöker påstå från olika politiskt håll.

Återkommer till det i detalj i ett längre inlägg längre fram.

/Teheimar

* Fast det finns ju ändå folk man tycker om här så man kanske inte vill göra det ändå riktigt.

För er som orkar läsa till slut här kan jag dela med mig av lite bilder som kommit till senaste veckorna.

Varsågod.

Avlee/Teheimar/pics

Hur mycklet bolån som får plats i samhället begränsas av bl a den demografiska utveckningen

Idag pågår en bolånebubbla i Sverige.
[Jag orkar inte dra anledningarna till varför, vänligen se Cornucopia för detta
1. Här
2. Här
& 3. Här. Bra förklarat.]

Denna bolånebubbla verkar nu från och med ungefär februari 2011 vara igång och pysa långsamt, vilket bör vara bra. Tyvärr hindrar det inte att en del som är antingen redan belånade eller som vill låna till en bostadsrätt att hoppas priserna stiger ytterliga för att de skall kunna i framtiden sälja och flytta med vinst, eller i alla fall slippa bli stående med en stor skuld.
Denna bolånebubbla har strukturen av en pyramid som kräver att de som väljer att för första gången delta i den och därmed ta bolån för att köpa en bostad måste bekosta höjningar i pris som de redan inne i pyramidsystemet kan tjäna på. I praktiken är det förstagångsköparna, oftast ungdomar och unga barnfamiljer. Egentligen är bilden aningen mer nyanserad än så men vi låter för enkelheten skull det vara för denna gång.
Ungdomar och unga barnfamiljer är därmed de som med sin presumtiva ekonomiska utveckling (även känd för många med den lösa och vaga termen "tillväxt") bekostar de allt högre priserna. Detta genom att i praktiken vara tvungna att ta högst lån och ha minst inkomst. För att detta system ska fortsätta utvecklas krävs det följande villkor:
1. En fortsatt ekonomisk utveckling med stigande inkomster;
2. Tillgängliga krediter (ändå bolån .. någonstans måste pengarna till slut komman från);
3. En positiv arbetsmarknadsutveckling med fler arbeten;
4. En stadig utveckling av lika många eller helst fler ungdomar
5. En bostadsbyggnadpolitik som ger precis färre bostäder än vad som behövs för att motivera de höga priserna.

Förutom detta krävs nog även en inte alltför hög inflation (det tvistar akademiker av alla slag om) liksom även en låg ränta.
Men även något som ofta glöms bort och som sätter ramen för allting beskrivet ovan:
6. Energi - framför allt tillgången på billig och stadigt levererad för en prognoserbar och uträkningabar morgondag.

Vad som är intressant här - för detta är ett kluster av villkor som är både beroende och oberoende av varandra samtidigt - är demografin och ekonomin med fokus på ungdomarna.
 Med ungdomar menas här de som är i den nedre delen av den demografiska stolpen, men som är ekonomiskt aktiva och betydelsefulla. Dvs idag de mellan 18 och 30 år, detta baserat på en medellivslängs på cirka 80-88 år i genomsnitt samt även att de som föds idag är så pass friska att de antas kunna leva 100 år i genomsnitt givet rätt trevliga förutsättningar.

 För er som känner till historien vet ni att man skaffade fler barn förr, både som försäkring till ålderdomen och för att barnadödligheten var signifikant mycket större förr. Idag föd färre och färre barn i jämförelse. Men barnkullarnas relativa storlek är knappast konstant än, men det som tidigare var en befolkningspyramid har gått mot att i (främst väst/nord globalt) bli en "stolpe" till sin struktur.
Se här

Sverige är idag i stora drag mellan etapp 3 och 4, beroende på synsätt.

Vad jag vill komma till är följande:
Medan de övriga villkoren för att bostadspriser och ekonomi och möjlighet till än större lån (i totala summor) har växt i en makalös takt senast 20 åren sedan 1990-talskrisen, växer befolkningen inte alls i samma takt. Även om de ungas löner och möjligheter växer möjligtvis (vilket jag ställer mig skeptiskt till, det borde gå att räkna ut) i en tillräcklig takt, så växer inte deras antal i rimligen nog i samma takt. Och där finns en gräns - de utbildade ungdomar med fasta inkomstmöjligheter med tillräckligt god inkomst för att bära upp resten av den ekonomiska bolånepyramiden.


Observera: Visst växer Sveriges befolkning totalt sett och man har sett en mindre babyboom senaste åren. Men detta är fortfarande nya medborgare som kommer eventuellt kunna komma ut på bostadsmarknaden om tidigast 16-18 år. I övrigt är det invandring som förklar den större befolkningen förutom ökade födelsetal de senaste åren. Men Sverige är knappast känt som tillflyktsort för rika invandrare. Eller hur? 


Så. Vad är slutsatsen.
Jo, att bolånebubblan antagligen begränsas praktiskt av hur det går ekonomiskt för de kommande kullarna ungdomar upp till 30 år som skall köpa sina första bostadsrätter - om de gör det överhuvudtaget i samma utsträckning som de tidigare kullarna. Om de kan göra det beror på deras inkomster - för det är endast där de kan spara ihop till handpenningen. Och denna möjlighet beror på arbetsmarknaden och deras utbildning.

Således - det är inte nödvändigtvis bra med stigande bostadspriser överhuvudtaget. Framför allt inte väldigt snabbt stigande sådana. Därför bör man bereda sig på att se problem i prisutvecklingen för bostäder de närmaste åren av bland annat denna anledning. Det finns även en reell möjlighet att många unga framöver anser att det är absurt och för riskabelt att köpa bostadsrätt - eller på annat sätt "äga" sin bostad utan att ha något mer än en besittningsrätt - för astronomiska summor. Detta skulle innebära att de skulle genom sitt val undergräva marknaden för bostadsrätter.

Här har det inte tagits i beaktning invandring, utbildningnivå, energibrist, framtida peak oil etc för att det skulle upptagit mycket mer tid.

/Mark Kesper.